Vi befinner oss i Hafjell för att andas lite frisk luft och njuta av fjället. Axel och hans bröder cyklar downhill och jag, Vilgot och Hugo myser mest. Det regnar och är typ 10 grader kallt, hur skönt som helst. JA jag har saknat detta vädret. Slippa gå ut och smälta bort av värmen. Få ta på sig en extra tröja. Kunna mysa inomhus utan dåligt samvete. Tack för det! 

 

Skönt att få komma hemifrån lite och andas fjälluft. Jag har gått och fått magkatarr så jag måste verkligen försöka prioritera min hälsa nu och att komma till RO. Jag tror att det är en lång tids stress till och från som har gjort att jag nu fått problem med magen. Den där satans stressen, känns som att den alltid ligger runt hörnet och lurar? Känns som att jag balanserar på en hårfin gräns och helt plötsligt befinner jag mig på fel sida. Jag önskar ofta att jag hade högre stresströskel, men till vilken nytta? Så att jag kan springa runt i cirklar och klämma in ännu fler saker, och försumma ännu mer dyrbar tid med dem som står mig nära? Personer som faktiskt spelar roll, till skillnad från många andra ytligheter. 

 

På senare tid har jag ofta tänkt att det verkar så skönt att bo i fjällen, långt bort från allt vad storstadspulsen heter. Men jag tror det är så typiskt att tro att yttre faktorer kan ändra på nåt som i själva verket sitter på insidan. Man kan inte flytta ifrån stressen om den bor inuti en. Och den har flyttat in hos alldeles för många av oss.

 

 

Nu kommer snart killarna tillbaka och jag hoppas att jag får slippa magonten så att jag kanske kan ta en liten löprunda i backarna här. Gud så skönt det skulle va! Fjällen är min fristad!♥