Vaknade av att Hugo fes mig i ansiktet idag. Man tackar. Var bara att pallra sig upp för i den fislukten kunde en ju inte ligga kvar. 

Jag har varit i krig de senaste dagarna. Orkar ej med att folk sätter sig på en! Och då snackar vi inte på bussen utan i livet i allmänhet. Att man ska behöva gå ut i sociala medier för att någon ens ska lyfta ett finger är så tröttsamt. För båda parter.

Jaja så kan det va. Det här året har åtminstone gett mig ett tjockt lager skinn på näsan och vassa armbågar.