Jag har haft det så skönt i Norge. Det var längesen jag kände ett sånt lugn i kroppen som jag gjorde där uppe. Jag hade inget krig med mig själv och min andning/stress. Jag fick bara vara. Långt uppe på ett fjäll. Med massor av snö och kyla. Med tänd brasa och mobilen orörd någon annanstans. När den enda vettiga outfiten är långkallingar, ulltröja och raggsockor. När det största problemet man har är hur man ska lyckas vinna skitgubbe. Då mår man.

När man är behovsanställd så är det en evig kamp mot att känna sig otillräcklig hela tiden. Man vill säga JA JA JA till jobb mest hela tiden, när båda jobben ringer och man måste tacka nej till nåt så får man dåligt samvete och rädslan över att inte va med och konkurrera om en heltid äter upp en. Samtidigt som man vill ha tid att träffa familj och inte minst ha lite mer tid med sin pojkvän. 

Den här känslan blir extra påtaglig när man varit iväg och haft det lite lugn och ro som ni kanske märker. Klagomössan här idag. Men jag kan inte låta bli att undra när allt ska släppa med jobb och utbildning. Är så trött på att vara i ständig jakt och att vara alla andra till lags hela tiden. Att inte kunna planera eller veta nån gång. Jaja, sånt är livet. 

Ikväll ska det packas grejer och imorgon flyttar vi ut! Den sjunde får vi nyckeln till den nya läggan. Så spännande!