Såg ett TED Talk häromdagen som handlade om vikten av att leva nära sig själv och sina värderingar, och "liars don't heal". Jag har funderat mycket på det sen dess. Man läker inte om man är osann mot sig själv eller andra. Det är så viktigt att ställa upp för sig själv och det man tror på. FÖR många gånger har jag struntat i att ta fighter, dels för min konflikträdsla men också för att jag inte vill skapa dålig stämning. Då tiger jag hellre och lider i det tysta. Väldigt bekvämt för stunden, men i det långa loppet? Vilket budskap sänder jag till mig själv? Är jag inte skyldig mig själv att stå upp för MIG och det som faktiskt är viktigt för mig? 

 

Jag har så många exempel på situationer då jag gjort såhär mot mig själv. Men för att dra ett så frågade en gammal chef mig en gång om jag tyckte att det fungerade bra att ha hen som chef, och om jag hade någon feedback jag ville framföra. Gud, jag hade så mycket att säga. Alla gånger jag gråtit pga hen, varit arg och bara velat säga upp mig på stört. Så mycket konstruktiv feedback jag hade att ge. Vad gör jag? Ler och säger att jag tycker att det fungerar jättebra. Att hen är duktig och jag tycker att vi är ett bra team. Det här har hänt vid upprepade tillfällen. Och problemet ligger inte i att jag ljög för min chef, problemet är sveket mot mig själv, att jag inte stod upp för MIG. 

 

Att det ska va så svårt? Om jag inte ställer upp mig för själv, vem ska då göra det? Om jag inte följer mina egna värderinar och principer- vem ska då göra det? Vad blir resultatet av det här?

 

Vi tappar tron på oss själva.