Ja hej hej. Tänkte att en liten uppdatering hade varit på sin plats så här sista gången innan bebis. Nu blir det inget mer inlägg förrän han är ute. För om en vecka så är han här! 

 

Jag har haft några mindre bra graviddagar det senaste. Har tappat min positivitet kring förlossningen och istället känt mig lite deppig och orolig. Det är bara så otroligt påfrestande att befinna sig i detta jävla mind game. "Är det på gång nu?", "Är detta ett tecken?", "Borde jag göra nåt annorlunda för att få igång det?", "Nähä det blev inget idag heller, kanske imorgon då", "Kommer han vara jättestor nu när han fått vara kvar så länge?", "Kommer vi bli igångsatta?", "Kommer det bli en lång och utdragen förlossningen isåfall?", "Mår han bra där inne?". Sen har jag svullnat upp så enooooormt mycket den sista veckan. Jag var svullen förut, men nu finns det inget stopp på det. Jag känner inte igen mig när jag kollar mig i spegeln och benen är som två tunga stockar.  

 

Jag är otrolig tacksam över att jag inte haft några större krämpor under den här graviditeten, att jag har fått må så pass bra som jag ändå har gjort. Men nu är jag klar med det här, nu vill jag bara ha honom i mina armar. Nu är siktet inställt på helgen då vi faktiskt har en deadline. Och jag ska försöka sluta oroa mig över att bli igångsatt. Jag vet ingenting om hur det kommer bli, och jag måste tänka positivt nu. Huvudsaken är att han kommer ut och mår bra, sen spelar ingenting annat någon roll.