Vet att det enda man har är nuet och att man ska försöka njuta av det. Men det finns några saker jag smyglängtar lite (mycket) till. 

- Bebisen. Längtar så efter att få hålla honom och bara få snuffsa på honom♥ Tycker att rörelserna är mycket mer behagligare nu när man känner dom så tydligt, och att det inte bara är små puffar. Eller det gör mig tryggare när jag känner hur han ligger osv. Nu fattar jag lite mer att det faktiskt är en liten person där inne. Han har tex börjat att sticka in foten typ under mina revben (känns det som iaf), haha.. Vi får väl se hur länge jag tycker det är "mysigt"....

- Min kropp så som den var på bilderna. Stark, smidig och sportvänlig. Vår barnmoska säger att det är ganska normalt att börja tycka det känns jobbigt nu, och längta tillbaka till sin smidiga kropp. Så jag tänker inte sticka under stolen med att jag längtar efter crossfit, löpning, sova på magen, eller bara att röra mig obehindrat. Jag går som en pingvin nu och får sammandragningar så fort jag tänker på promenader typ... Och tyngre ska det bli! 

- Sommar. Ljuset och grillkvällar. Lite färg på den bleka soltörstande kroppen. Jordgubbarna, vattenmelonen...

- Energi. Även om jag fattar att mycket av min energi kommer att gå till bebben i början, så längtar jag efter att inte vara helt dränerad efter att ha lagat mat i 1,5h.. 

- Brieost och Salami. En jäkla charkbricka! Mmmmm va gött.

 

Nu är jag i vecka 33, så nu är det 8 veckor kvar om vi har tur. Kan ju vara 11 veckor kvar med. Men tänk! Max 11 veckor kvar. Känns som att jag faktiskt börjar tillåta mig själv att längta lite och räkna ner nu. Två månader! Och om 6 veckor går jag hem från jobbet. Alltså wow vad fort det har gått. 

 

I helgen har vi fällt en massa träd. Eller vi och vi... Axel har, tillsammans med andra vänliga själar som velat hjälpa till, fällt träd. Jag "hjälper till" genom att såga lite grenar. Nåt Axel hade kunnat göra med motorsågen på en minut. Men han vet att jag mår bäst av att få vara ute så han ger mig såna här lätta små uppgifter så att jag ändå får känna mig behövd. Det är kärlek det.

 

Mvh från mig och kanonkulan↓