Gravid vecka 30
Vad har hänt sen sist?
- Vi har gått in i vecka 30! Yaaay. 10 veckor kvar. Max 13. Det känns helt sjukt? Jag har inte riktigt fattat att det ska komma ut en bebis tror jag? Det känns så himla overkligt.
- Nu känner jag hans rörelser och sparkar mycket tydligare, och ibland hoppar jag till av förvåning när han får in riktiga zlatan-kickar. Det mysigaste som finns är när även Axel får känna på hans disco-moves om kvällarna.
- Jag börjar bli tung nu. Jag sover fortfarande helt ok om man bortser från de hundatals kissrundorna eller de hemska sura uppstötningarna som jag har på nätterna.
- Det är obekvämt att sitta upp för då känner jag ett tryck mot revbenen. Gissar att detta bara kommer bli värre nu de sista veckorna. Men har beställt en BBhugme som tydligen ska va jättebra! Så jag tror på den.
- Vi börjar bli klara med vår inköpslista, vilket känns sååå skönt eftersom jag inte riktigt kan gå i affärer längre stunder utan att få massa sammandragningar eller värk i bäckenet.
- Kan vi prata om det här med att bebis slutar kicka när någon annan ska känna? Man bara: Känn här! Sen händer det inte ett skit. Varpå personen tänker: Varför ljuger du?
- Nu får man väl börja kika efter en profylaxkurs kanske? Tänker att vi kan gå en online?
- Var med på ett crossfit-pass i fredags och det var lite av ett skämt. Burpees och boxjumps. Fick ju givetvis modifiera övningarna men herregud. Rörlighetsmässigt kan man jämföra det med en säl som simmat upp på ett isflak. Ja precis så. Nu blir det bara egenträning de sista veckorna, nån måtta får det vara.
- Det här med att känna sig som en val och se ut som sju svåra år, och ändå säger Axel att jag är fin. Så gulligt ändå.
Jag har även blivit sjukskriven 50% pga mina sammandragningar, som tur är så hade jag inte öppnat mig något så lillen är iaf inte påväg ut än, vilket känns lugnande. Sjukskrivningen var till en början ett ganska jobbigt besked. Jag har så mycket på jobbet som jag inte vill/kan släppa (ja man får ju för sig det i alla fall), samtidigt som vi redan är extremt underbemannade så tajmingen kunde inte bli sämre. Men när jag fått landa i tanken så känns det mycket bättre, nu känner jag mest att det ska bli skönt att få rå om hälsan och bebben de sista veckorna innan det är dags. Jag har ju haft så mycket runt omkring mig att jag inte ens hunnit landa i den här graviditeten, allt har mest känts stressigt och påfrestande. När jag väl fått ett par dagar då jag bara kunnat fixa lite här hemma, sortera lite bebiskläder i byrån, beställa hem sånt vi fortfarande har kvar på listan osv, så har jag på nåt sätt också börjat landa lite mer mentalt i att vi faktiskt kommer att ha en bebis här snart.
Det var allt för nu, HA DE ♥