2 dagar kvar till BF. Det är insane! Snart har vi en finnig tonåring här hemma om det ska gå i denna takten. Fast jag börjar faktiskt få lite långtråkigt nu, och även om det kan hända närsomhelst så känns det inte så. Som att jag ska vara inställd på 2 veckor till, och deeeet känns som en evighet. 2 veckor! Snart har jag liksom fyllt en frysbox med kakor, kan inte baka mer nu. På menyn finns det nu Toscakaka, Silviakaka, Banankaka, Fudgekaka, Snickerskaka, Kärleksmums, Bullar och snart även Citronkladdkaka. Bara att välja och vraka. Tar beställning på plats. 

 

Är så sällskapssjuk. Om nån ringer och ska fråga lite snabbt hur jag mår/om jag "känner nåt" (klassikern) så drar jag ut på samtalet gärna en timme. Det blir skönt med långhelg nu helgen som kommer! Axel är hemma och håller mig sällskap och sen kan vi säkert lura hit någon på lite fika. 

 

Annars har jag även flera gånger fastnat på instagram och läst alla avsked och hyllningar till Avicii. Jag tycker det är så svårt att greppa att han har gått bort. Det är så otroligt sorgligt. Dödsorsaken är ännu inte känd men många spekulerar/tar för givet att han mått dåligt och tagit livet av sig. Jag tycker att det är för många som skuldbelägger hans omgivning, att ingen tog action, någon fortsatte att pressa honom att göra fler spelningar. Jag själv reagerade när jag såg dokumentären att ingen stöttade honom när han valde att berätta om sin psykiska ohälsa, men att säga att det är någons fel att en annan människa väljer att ta sitt liv (om nu så är fallet), den bördan förtjänar ingen att bära. Varför ska vi människor alltid hitta en syndabock? Det måste ju ligga i våran natur att vilja göra det?