Idag är det en vecka sedan jag och Hugo tog en helt vanlig promenad ute i skogarna här i Torslanda. En promenad som satte spår hos oss båda för troligtvis all framtid. Det som inte fick hända, hände. Hugo blev attackerad och biten av en stor lurvig lös hund. Som tur var bet han inte till ordentligt för då hade Hugo inte levt idag. Med ett par skråmor och blåmärken klarade han sig undan fint. Jag bröt ihop fullständigt och det enda som spelades upp i huvudet på mig var hur det kunde ha slutat. Jag kände mig så hjälplös. Det är ju JAG som ska skydda Hugo. Han ska ju känna sig trygg hos mig. Även om jag virade upp honom i halsbandet och fick upp honom i famnen snabbt så var det inte tillräckligt snabbt.

 

Ägaren bad om ursäkt flera gånger men som vanligt så är jag mållös i situationer som händer så plötsligt. I efterhand finns det så mycket jag hade velat säga. Hur kunde hon träna sin hund i lydnad när det går förbi en hund som är liten som en kanin i storlek? Det är inte rimligt. Många hundar har instinkter att jaga och vad tror ni händer när de får syn på en vit "kanin" på avstånd?

 

Vid såna här tillfällen önskar jag att Hugo var en rottweiler och inte så liten och skör.