Tänka sig, för två år sedan var jag på mitt första prova-på Crossfit-pass och i Lördags hade jag min on-ramp. Att det skulle ta så lång tid att förbereda sig mentalt. Haha! Nu kanske det hade mest med ekonomin att göra i och för sig.. Fastnade första gången och fastnade igen nu två år senare. Dessutom reser Axel massor i jobbet nu och jag behöver nåt att sysselsätta mig med alla ensamma veckor. 

 

On-rampen var grym. Jag hade en privat eftersom jag var i Geilo när de hade grupp-tillfället. Så jag fick betala lite mer men såhär i efterhand var det så värt det. Fick ju all uppmärksamhet vilket resulterade i att jag kunde justera tekniken vid varje rörelse istället för att vänta på min tur.

 

Just nu är jag ivrig att lära mig ALLT. Helst på en gång. Men det värsta jag kan göra nu är att stressa kroppen. Då kommer jag bara att dra på mig massa skador. Och jag vet att mina knän kommer att va först med att gnälla om så är fallet.

Imorgon kommer de som tävlar i Open att dömmas under passet. Härligt att få ett meddelande från coachen där det står; Nästa år är det du! 

Haha, jag planerar verkligen inte att tävla men det är något magiskt när man får höra en sån mening och att någon faktiskt tror på en. Vi borde alla peppa varandra mer! 

 

Vi får väl se om detta med crossfit är nåt för mig helt enkelt! Jag tänker i alla fall att ge det en ärlig chans :)