Sån här start på dagen får man ju ändå vara nöjd med! Lyckades fota Stina i ett asgarv, vilket i mångt och mycket beskriver hur hon är som person! En riktig energiknippe. Eller säger man ett energiknippe? Stina har i alla fall slutat på Alten och ingen är ledsnare än jag. Gud vad jag grät dagen då hon lämnade. 

Innan denna mysiga frukost så var jag och Axel på ett rutinbesök hos barnmorskan. Allt såg bra ut och han har till och med lagt sig till rätta! Det känns ändå pepp på nåt sätt. Vi fick i läxa att börja prata mer om förlossningen, mina rädslor och hur Axel kan underlätta för mig osv. Jag vet att han kommer vara världens bästa stöd genom att bara va där, så jag är inte så orolig. Jag tror vi kommer va ett grymt team. Men det är såklart ändå viktigt att prata igenom förväntningar osv så att han kan föra min talan när jag ligger där förlamad av smärtan......