Herregud nu har jag näst intill sovit bort en helg till. Är så otroligt trött hela tiden. Idag har jag dock känt mig en aning piggare vilket varit oerhört skönt. Ska verkligen försöka röra på mig mer i veckan. Och proppa i mig massor av vitaminer. Verkligen äta ordentligt och inte slarva. Nu har jag ju två hundar att motionera också så ut i friska luften ska jag väl komma vare sig jag vill eller inte :)

 
     

 

Det känns som att jag mer eller mindre sover bort dagarna, saker och ting börjar flyta ihop och det skrämmer mig. Blir rädd för att titta mig i spegeln, det händer allt för ofta att jag inte känner igen personen som stirrar tillbaka på mig. Ansiktet har svullnat upp och ögonen blänger tillbaka på mig med en blick som inte säger annat än självförakt. 

 

Ja. Jag hör hur det låter. Det är inte vackert. Men vid det här laget vet vi ju att livet inte alltid är vackert. Det kommer perioder då vi behöver hjälp av andra för att ens vilja gå upp ur sängen på morgonen. Och just nu har jag kraschlandat och behöver en liten extra knuff för att ta mig upp i luften och flyga igen. 

 

Men vet ni vad? This too shall pass. Jag har en kille som verkligen tar hand om mig. Han fångar upp mig och håller om mig i timmar om det behövs. Inatt drömde jag att vi sprang hand i hand på en väg och mötte människor som ville dra i mig och som på något sätt ville mig illa. Han slog ner dem en efter en men han släppte aldrig min hand. Och det är precis sån han är. Han släpper inte taget och springer iväg när det blir jobbigt, han stannar kvar vid min sida och slåss tillsammans med mig. Och det är så jävla fint gjort ♥

 

 

 

Som jag sa till älskling igår, jag skulle kunna ha fem hundar springandes här hemma utan problem. Även om hundar medför en del jobb så får man igen det gånger tusen. Imorgon åker vi till landet och hämtar hem Hugo också :)